Surrender to what IS.

Surrender to what IS.

Den är på besök igen. Demonen. Depressionen. Jag kallar den demon. Tycker det är ett passande namn. Det känns nämligen så, som något utanför mig som greppar tag om min varelse. Något som livnärar sig på mitt ljus, eller kanske den livnärar sig på en människas rädslor? Vad vet jag egentligen? Vad jag vet är att det är en slug jävel. Det vet jag.

Oavsett så ÄR det inte jag, det känns inte som jag. Det är liksom som om en entitet, likt ett rovdjur på jakt efter föda. Den hittar en öppning och BAM! Den slår till. 

Demonen är ändå ganska schyst. Den varnar alltid lite innan den slår mig med full kraft. Jag kan känna det, subtilt i några dagar. Ojoj, något är på gång. Det kryper i kroppen och är oroligt i systemet. Den ger mig liksom bättre förutsättningar för att ta hand om vad som komma skall. 

Nuförtiden har jag skapat en ganska söt inre bild av demonen. Ett lila hårigt monster med stor nos och stora oskyldiga ögon. Det gör det hela lite bättre och det är lättare för mig att omfamna den och att ge mig hän till vad som är. Det utesluter dock inte att den känns förjävlig. Som att livslusten och livet i mig sugs ut, sakta men säkert.  

Jag vaknar upp och undrar vad som ska till för att denna delen som återkommer i mitt liv ska transformeras. Vad behöver jag lära mig? Vad är det jag inte ser? Jag har gjort mycket forskning genom åren. Gått tillbaka i familjen, tittat på den psykiska hälsan, vilka sociala arv som kan tänkas vandra i familjen, i min släkt långt tillbaka. Vilka rädslor har mina förfäder fått möta? Vad har de tagit sig igenom? Vad bär jag i mitt DNA?

Det är ju så, vi ärver mycket mer än vad vi tror. Trauman, mönster, obearbetade upplevelser. Ofta kanske vi inte kan förklara varför vi är som vi är eller mår som vi mår. Det är bara resterna ifrån något som hänt innan vi ens föddes. Som våra själar behövde erfara och därför vi valde vart vi skulle hamna och med vilka människor som vi skulle födas till. Det var därför vi kom hit som de vi är. För att lära, för att uppleva, för att förändra det som någon innan oss inte kunde förändra. 

Nej, jag är inte missnöjd med livet på något sätt. Jag älskar mitt liv. Älskar att leva. Jag älskar och njuter av den jag är. Jag har så lätt för att uppskatta det minsta. Jag känner den där djupa tacksamheten över vad jag har omkring mig. Förutom demonen som tycks ha vandrat i generationer så har jag ärvt en sak som jag verkligen är tacksam för. Humorn. 

Humorn lider vi inte brist av i min familj. Jag skrattar och drar skämt om de absolut värsta upplevelserna och hittar med lätthet det stora skämtet i livets utmaningar. Det är en styrka. En annan ärvd gåva är empati. Förmågan att känna kärlek och att förstå andra människor i allt som är. Det är också styrkor som vandrat. Omtänksamheten, viljestyrkan och kraften att ta sig vidare oavsett motgång. 

Ett värdefullt tips till alla där ute med förjävlig ångest: Yoga och meditation. Dagligen.

Sen jag började praktisera dagligen så är jag starkare och kan lättare hantera livet även när ångsten är på besök. Det går längre och längre tid mellan skoven och det som också sker är att vi lär oss att ta tillbaka vår egen kontroll. Med yoga så bytar vi också sakta men säkert resonansen i våra system. Mer ljus, glädje, harmoni. Detta gör att demonen inte har samma styrka och att den dessutom inte trivs så bra. Den har också svårare att växa sig stark och ta över. 

Var ödmjuk till livet och var snäll mot dig själv. Du har ingen aning om vad du bär på djupt där inne. Puss 

Spegelbilden

Vi kan inte möta en annan människa djupare än vad vi mött oss själva. När vi tittar på världen så kan det verka som att vi människor är så himla rädda för varanndra. Men jag tror att vi snarare är rädda för att möta oss själva i den andra. Spegelbilden.


Världen är ju trots allt en spegling av oss själva. 
Jag tror vi är rädda för att se vem vi verkligen är. 


Denna visa kvinna, Malin Rosen, sa en gång till mig: ” Det är mycket lättare att du förminskar dig, än att ta ditt ansvar och leva ditt ljus “

Foto: Amela Bloom

Det är modiga människor som vågar gå djupt in i mörkret och tända lampan.

Det fanns en tid då jag behövde mod för att ta mig ur sängen, sätta fötterna på golvet och möta mig själv. 
Det fanns också en tid då jag behövde mod för att ta mina fötter, gå ut genom ytterdörren och möta världen. 
Nu behöver jag vara modig när jag står här på klippkanten, med ett hjärta som rusar i skräckblandad förtjusning.

Att se sanningen kan göra ont. Det kan vara mer skrämmande än någonsin att leva i sitt fulla uttryck och att stå i vem vi verkligen är bakom den hårda ytan. 
Modet behöver vara stort när jag inte längre kan förneka den delen av mig själv som jag en gång trodde var så fel. Som jag begravt i det mörkaste mörker. Så djupt att jag glömt bort vad det är jag sökt efter i alla dessa år.

Jag sökte och skalade av lager efter lager. Plötsligt såg jag glimtar av sanningen, min sanna essense. Det jag begravde har börjat kalla hem mig och nu behöver jag mod. Det är dags. Det är dags att följa hjärtat, släppa kontrollen och möta det jag en gång i tiden vilje dölja för omvärlden.

Det gjorde ont och krävdes mod att våga se sanningen. Nu krävs det mod att stå kvar i den.

Det är modiga människor som vågar gå djupt in i mörkret och tända lampan, trots ovissheten om vad som kommer att bli synligt i ljuset.

Foto: Claudia Boysen

Lyfter du på stenar? Frågar du stjärnorna?

Jag har vandrat i dagar, månader och år. Jag har lyft på sten, en efter en, med såriga fingrar. 
Jag har sprungit vilse i natten med önskan om att få svar från stjärnorna. Jag har ylat mot månen när illusionen om ensamhet ridigt mitt hjärta och min själ.

Det fanns där hela tiden, det jag sökte. När jag slutade söka där ute så fann jag mig själv, här inne. Den jag är. Allt jag är. 
Mig själv. Mina omanifesterade drömmar som redan är verklighet på andra sidan, i en annan dimension. Jag tror på magin, på sagovärlden. Sagovärlden som existerar. Den som finns här inom oss. Vår kapacitet att vibrera högre. Vår kapacitet att se bortom, se djupare, förstå den större bilden. Helheten. 
Jag älskar. Jag känner. Jag berör. 
Jag behöver inte vandra mer. Jag behöver inte söka längre. Jag behöver bara omfamna, uttrycka, uppleva allt jag redan är.

Förstår du vilken kapacitet du har? Vet du om det? Från det att du tog ditt första andetag? 
Eller har du också glömt? Lyfter du på stenar? Frågar du stjärnorna?

Foto: Heidi Boysen

Öka resonansen av Kärlek

Två förhållningssätt som vi kan leva efter för att öka resonansen av kärlek och glädje i våra liv är:

1. Sluta döma andra människor. Att döma andra människor är som ett gift. Du förgiftar dig själv och sprider även otrevlig energi omkring dig. Dömandet 
har en låg vibration och den kommer att påverka dig och dina möjligheter till högre tillstånd. 
Att döma andra är dessutom din egen ofrihet kopplat till det du dömer. 
Det handlar om dig och visar vilka föreställningar du har om saker och ting. Din box. 


Att bli fri från dömande är lättare sagt än gjort och här får vi vara snälla mot oss själva. Det är en träningssak. När vi fångar oss själva med att döma kan vi välja att se det som en vacker gåva där du i stället får information om dina egna begränsningar. Om du vill uppleva fler dimensioner av livet, så var nyfiken på varför du är dömande i stället för att förakta det du är dömande mot.

2. Ägna dig inte åt skvaller och drama. Drama och skvaller säljer i vårt samhälle. Många av oss är helt omedvetna om att vi är beroeende av det. Drama kickar oss. Skvaller kickar oss. 
Men det är tillfälligt tillfredställande och tar oss längre ifrån sanning och kärlek. Även detta sprider osämja på subtila nivåer och det gör faktiskt skada även om det kan verka oskyldigt. 


Om du pratar med någon om någon annan så se till att det har ett gott syfte. Till exempel att du vill få perspektiv på något, ta lärdomar av en situation eller om du vill få hjälp att bidra till personen du pratar om osv. 
Detta är två värdefulla principer att praktisera i vardagen. Är vi modiga nog att vara ärliga mot oss själva om vad vi dömer och våra intentioner med att prata om andra så får vi inte bara ett mer upplyftande och kärleksfullt liv utan vi är också ett bidrag till något större. Vi bidrar till vår omgivning och låter inte dessa låga vibrationer och förgiftande energier ta plats i fler människor. 


Vår värld behöver inte mer våld, drama och förakt. Den behöver mer kärlek. ❤ 

Foto: Dino Jusufovic

Fortsätt att vara nyfiken. Alltid.

Jag får höra att det är inspirerande att läsa mina texter, men en önskan om att få mer konkreta tips på hur jag gör för att uppleva olika höga tillstånd och på hur jag överkommer mitt EGO för en större och friare verklighet. Hur jag älskar mig själv oberoende av mitt utseende och prestationer. Hur jag transformeras och förnyas. Och hur lever man i en öppen relation med någon man verkligen älskar djupt?


Sanningen är, att jag har gjort väldigt mycket. Nu kan detta låta hetsigt eftersom ni får allt på samma gång inknögat i ett fjuttigt instagram inlägg. Men detta som kommer nedan har jag valt steg för steg under många års tid så bli inte helt förskräckta 😇. Som sagt. Jag har alltid haft ett kall till att utforska mig själv och har gjort vad som krävs för min egna personliga utveckling, för mitt spirituella växande, för kärleken. 


Jag är 110% dedikerad ( även alla dom gånger jag rivit mitt hår av frustration och velat slänga allt jag lärt mig i soptunnan ). Det finns ingen snabb lösning. Vi har alla ett arbete att göra, vissa mer, vissa mindre. 
Det finns dom som är trögare än andra, och jag tillhör den trögare kategorin 😂 All kärlek till oss. 
Snabbt räknat så har jag investerat närmare 1 miljon kronor på mitt inre växande. Utan att ångra en endaste krona. 
Jag har investerat tid på kurser och workshops som handlar om att gå djupare i mig själv, lösgöra blockeringar, trauman och utforskat mina potentialer och styrkor. 


Jag har investerar tid i flera år med min mentor som har lärt mig särskilja på mitt ego och på min essense. Jag har gått på healing, djupgåeende samtal, kroppsbehandlingar, retreats och läst mängder med böcker som jag valt att leva efter. 
I det vardagliga livet så praktiserar jag yoga, jag mediterar , självrefflekterar och arbetar aktivt med mitt mentala fokus och med att observera mina känslor.

Jag ser mig som en elev, som ständigt lär mig, och fördjupar saker jag trodde jag var klar med. Vi blir inte klara 🥳❤ Fortsätt vara nyfiken. Alltid.

Två nycklar som varit avgörande i alla dessa fantastiska år och som du kan göra redan nu: 
1. Sårbarhet. Våga visa vem du är, främst i möte med dig själv. Mörker som ljus. Fult som vackert. Det är en resa som kräver mod, men belöningen är värt det 1000 ggr om. 


2. Äg din egen skit. Det som triggar dig, handlar om dig och ingen annan. Alla händelser och människor omkring dig är gåvor. Dom visar dig exakt var DU är ofri och det är en möjlighet till mer frihet och kärlek om du är modig nog att välja spegeltekniken. Mötet med människor har varit min största läromästare. ( Din partner och dina barn är oftast dina starkaste speglar på vart DU har möjlighet till att växa). Vi alla är på en upptäcksfärd. Det finns inget rätt sätt. Varje människa har en egen unik resa här på jorden med lärdomar, intressen och utmaningar skräddarsydd just för var och en. Det viktiga är att vi väljer det som lockar oss, för oftast är det vårt nästa steg.

Det vi behöver göra om vi vill växa in i mer kärlek och frihet, det är att ifrågasätta vad vi tror på just nu, och självrefflektera över våra osäkerheter och begränsningar. 
Vi behöver välja att kliva utanför trygghetszonen och våga möta oss själva! Vi behöver gå djupare.

Vi kan alltid gå djupare i vårt magiska, fantastiska, oändliga universum.

Foto: Heidi Boysen
Foto: Heidi Boysen

Prylar som kickar oss

Trender inom skönhetsindustrin har på senare tid börjat göra mig så förbannat uttråkad. Vi försöker vara speciella, men ser lika dana ut. 
Håret, kläderna, läpparna, prylar som kickar oss, men själen står utanför, avvisad, bortglömd. 
Vart tog livet vägen? Det råa, det som kittlar. Det som skapar mötet, den äkta manifestationen av dig?

Ditt unika uttryck?

Slappna av. Var naken. Öppen. Sårbar. ÄKTA. Acceptera vad du fick. Gåvan som är du.

Jag föddes med dessa läpparna. Jag föddes med detta håret, denna kroppen.

Jag har en liten rumpa. Små bröst. Gråblå ögon. Min hy. Livet har gett mig rynkorna, ärren. Varför ska jag dölja min erfarenhet, min resa?

Tack mamma och pappa för att ni gav mig detta tempel, varför skulle jag förneka gåvan jag fått? 
Det är lätt att falla in där. Jag gör det när jag inte håller mig vaken. Men sen vaknar jag upp, uttråkad, förvirrad och försöker hitta min essense. Längar efter att släppa mig själv fri ifrån dessa kollektiva osäkerheter som tränger sig in som en tjock, osynlig dimma i våra sinnen.

Men vad är SANNING. Det ni ser? Kanske en rynka eller två. Men det är sanning.

Varför låtsats? Så tråkigt, ointressant. Vad tror du ska hända när du visar dig själv? Vem ska döma? En människa? Av kött och blod, som du? 
Jag vill ha ett äventyr. Inte en manual. 
Konversation mellan mig och mig själv. Allt vi ser är en reflektion av oss själva, så jag antar att denna konversation som är levande i mig just nu är en del av min livsprocess och synliggör vilket skit som inte är sant för mig längre.

Glöm aldrig vem du är.

Idag vaknade jag med känslan av firande. Celebration time 😍
Vi ska fira och minnas allt vi lyckats med fram tills nu.

Jag vill påminna dig om att ta en titt tillbaka och fira dig själv för de motgångar du tagit dig förbi, igenom och växt ifrån.
Kom ihåg vad du gjort. Saker du kämpat med som just nu bara är ett minne blått. Smärtor och jobbiga saker du överkommit. Rädslor du omfamnat.

Glöm aldrig vilken kapacitet du besitter. Aldrig.

Om du inte redan upptäckt det, så är Mars en intensiv månad för många då vi får möta saker i oss själva som vi länge tryckt undan. Det sker i samband med planeter i söder, planeter i norr, månen och retrograd hit och retrograd dit. ( jag är inte astrolog och kan aldrig återberätta allt detta, så jag stoppar här 😂 ).

Enligt en astrolog så startar en intensiv tid för mig just nu, som kommer att vara hela året. Detta kommer att handla om mitt syfte och om varför jag är här på jorden. Han var tydlig med att jag behöver göra saker på ett annorlunda sätt än vad jag hittills är van vid och om jag inte verkligen lyssnar på hjärtat och FÖLJER så kommer jag att möta en vägg. 🤯 Tack för infon liksom 😂

Jag är ganska säker på att jag inte är ensam om denna viktiga process och transformation som pågår i vårt energifält så jag vill verkligen påminna dig om att minnas din kapacitet.
Fira den du är. Fira dina framgångar. Fira ditt liv.

Maj månad är det ganska exakt 4 år sedan jag hade mitt sista återfall i många år av kämpande av matmissbruk och Ortorexi. När jag tittar tillbaka fylls jag med kärlek och tacksamhet till mig själv som med viljestryka sakta men säkert lämnade kropphetsen och de destruktiva fängelset bakom mig.
Under dom åren hade jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat ana att jag kunde leva på en så fri och magisk plats som jag är på nu. 😍 Och hur skulle jag kunna veta, något jag inte upplevt? Vi behöver mod för att våga utforska det okända. Till och med frihet, om det är outforskad mark.

Men ja, Nyfikenheten och hoppet om en annan verklighet fick mig att fortsätta titta över kanten, och välja det som behövdes i stunden för att steg för steg övervinna smärtan, kontrollen och rädslorna.

Med detta sagt vill jag fira idag tillsammans med dig. ❤ Glöm aldrig vem du är. Inte ens i dom mörkaste vatten.

Obundenhet är frihet

Jag har gått in i en jätte spännande
utvecklingsprocess där jag varje dag aktivt väljer att träna obundenhet, eller att vara detached som det så fint heter. Det är verkligen super intressant. Jag känner mig mer och mer fri, och har också byggt upp en styrka och egenkraft.
Jag har också fått se ännu ett lager av omedvetenhet som pågår i mitt liv 😂☝🏾

Saker som jag gör och säger eller hur jag reagerar på olika händelser som egentligen bara handlar om mitt EGOs story om vem jag tror att jag är. Illusionen. Den falska bilden av mig.

EGOt vill identifiera sig med alla möjliga saker. Det är en typ av kontroll, vilket är tryggt i stunden men så småningom bygger den identifikationen ett fängelse. Speciellt om man är en sökare som inte nöjer sig med bekvämligheten utan vet att det finns mer att utforska.

Att träna obundenhet för mig innerbär att jag släpper taget om olika saker jag möter i livet. Jag identifierar mig inte med dom.

Jag släpper taget om situationer, möte med människor, saker jag gör och även tankar och känslor. Jag låter saker komma och gå, utan att fastna i dom, analysera eller bygga stories.
Jag släpper taget, och går vidare med ett öppet hjärta. Förutom frihet så ger detta mig en harmoni som jag är djupt tacksam över.

Jag kan vara mig själv mycket mer i varje situation, för jag har mer och mer släppt taget om en bild jag trott att jag behöver leva upp till.

Det finns flera dimensioner om detta med bundenhet och obundenhet. För er som traskar på den andliga vägen och har intresse av djupet bakom så sägs det också att det är en attityd som frigör oss ifrån karma. Både dålig och god karma. Att vara obunden gör att vi slipper återuppleva saker och vi slipper återvända till en viss typ av situation gång på gång.

Vi kan alltså fortsätta vår vandring här på jorden och uppleva fler nya saker i stället, om vi nu vill det. 😇 Detta är dock en djup och låååång skola, så jag lämnar det för denna gången och håller mig till att tipsa om att träna på obundenhet och uppleva friheten det ger.

Släpp identifikationen du har byggt kring dig själv. Det kan vara jobbet, din partner, dina barn, din konst, ditt hem, din instagram, dina kläder, dina åsikter, ditt förflutna, din bild av framtiden, dina föräldrar osv.

Det kan hända att ditt ego går bananas lite i början och att du blir ledsen eller provocerad men det är rädslan av att tappa kontrollen, så det är bara att poppa en påse popcorn och titta på ditt ego med kärlek, som en rolig film. 😇☝🏾

Wow. Det finns mycket att utforska och uppleva bortom illusionen vi byggt upp. Den du tror att du är. 🥰

 

 

Hur livet känns när vi verkligen lever

WOW! Att leva är den absolut vackraste gåvan. Att andas och känna vibrationerna i min vakna kropp. Att lyssna till fåglarnas vackra sång. Tänk vilket magiskt ljud som kommer ur dessa små varelser?

Att uppleva denna planet, som vi besöker för en liten stund. Att vara en betraktare och samtidigt totalt ett med moder jord och alla hennes kontraster, färger, polariteter.

Som endast ett vittne, alldeles hänförd betraktar jag skiftningarna.
Hur vår vackra sol brinner, som ett enormt rött klot innan han långsamt lämnar över himlen till mystiken, den feminina kraften, månen, som bländar mig med sin skönhet när mörkret sakta faller.

Yes! Wow. Tacksam. När vi tittar på världen med både ögon och hjärta, så upptäcker vi den sanna rikedomen. Den som finns här hos oss hela tiden. I våra hjärtan. Hur livet pulserar genom hela min varelse. Hur livet rusar i min kropp, i min själ. Hur livet känns när vi verkligen lever.

I denna stund känner jag att jag upplevt allt. Hänförd. Jag älskar.

 

1 2 3 8