Våga utforska smärta i jakten på frihet

Längtar du efter frihet? Jagar du friheten? Skaver rastlösheten under ytan? Vad är det du jagar? Perfektion?

Det perfekta livet.. vad är det?

Vad skulle hända om du gav upp? Om du kastade in handduken, släppte garden, drog av masken och vågade möta världen som den du är. Naken, avskalad, hudlös. Fullständigt operfekt och perfekt på samma gång.

I detta inlägget vill jag att du ska vara nyfiken på dig själv. Ställ dig frågan, hur mycket begränsar du dig i ditt liv för att undvika obekväma och smärtsamma känslor eller tankar? 

I detta fallet så pratar jag om smärta kopplat till våra “sociala rädslor”. Alltså smärtan i exempelvis att bli lämnad, avvisad, sviken, förödmjukad, orättvist behandlad eller vad som än kan trigga oss i möte med andra människor. 

På många plan är jag idag en väldigt fri individ. Jag känner mig fri kopplat till mycket, och många av mina tidigare begränsande föreställningar om saker och ting har liksom ” lämnat ” mig.

MEEEEN! De senaste året har jag kunnat se att något som fortfarande begränsar mig i livet är min extrema rädsla för att bli bortvald! OMMMGGG, jag sa det. Fy fasiken. 

Jag vet inte om jag kan förklara detta i ord eller text, men känslan av att bli bortvald av människor som jag verkligen släppt in på djupet är HEEEEEMSK!! Som att någon tar mitt hjärta och sticker 1000 nålar i det, samtidigt om magen vrider sig ut och in och jag inte vet om jag ska svimma eller kräkas. All vätska i hela kroppen typ försvinner någonstans och jag blir heeelt torr i munnen. Ja.. Alltså det låter så löjligt.. lite som att min reptilhjärna är större än hela mitt huvud och mitt känslossystem ligger på helspänn i väntan på att bli slaktad. ( För dig som känner igen dig är en bra strategi att inte släppa in någon på djupet. Men det vet du säkert redan 😉 ) 

Ja.. ungefär så ser det ut på min insida när jag känner mig bortvald och avvisad. Panik. 

Det finns många bra strategier för att undvika denna smärta. Mina 3 bästa tips är: 

  1. Missbruka. I mitt fall har mat och träning fungerat bäst. Ångestreducering deluxe. 
  2. Stäng ute alla. Ingen kommer in. Ingen kärlek heller. Tryggt och skönt. Full kontroll. Ensam är stark. 
  3. Anpassning. Känn in och analysera alla människor du träffar så att du förstår hur dom fungerar och kan anpassa dig till alla deras behov. Så kan dom aldrig göra dig till fel.

Ja, och så kan vi ju hålla på. Kontrollera sönder oss själva, så att vi slipper komma ens i närheten av smärtan.

Resultatet av dessa strategier: Självutplåning. Ett liv i begränsning. 

Mitt bästa tips om du vill bli fri är något helt annat. Något som jag upplever att dom flesta människor inte vågar välja, för att det gör så ont och känns så sjukt utmanande. Jag vet.. för jag har valt att göra det gång på gång. Varje gång har jag hatat det lika mycket och undrat varför i HELVETE jag utsätter mig för detta. Men efteråt är jag tacksam för varenda gång jag valt. För det är precis det som har fått mig att uppleva total frihet gång på gång. Det är de valet som gjort att jag växt och blivit mer av den jag verkligen är, bakom alla fasader.

Nummer 1. ( Den som suger mest ). Välj att ta ansvar för dina egna känslor – Projicera inte på någon annan.  Ingen annan kan såra dig, om du inte redan har detta såret i dig. Det är bara när vi tar andras åsikter och val personligt som det gör ont eller triggar oss. Kom ihåg att vad andra väljer, tycker eller tänker inte har ett skit med dig att göra. Det handlar om dom och deras föreställningar, och det som väcks i dig handlar om dig och dina föreställningar. 

Nummer 2. MÖT SMÄRTAN. Så enkelt, men så skrämmande. Skippa strategin, släpp taget, låt rädslan, ångesten, ledsamheten, ilskan eller vad det än kan vara för dig, ta plats och känn igenom skiten. Många gånger är vi rädda för känslor för att vi tror att dom ska typ fastna och stanna för alltid… men när vi tillåter känslorna att ta plats så försvinner dom snart. Känslor är bara ett signalsystem för olika behov. Men när vi förtrycker känslorna eller tankar, så ligger dom där och puttrar och växer, vilket i långa loppet får oss att må dåligt. 

Min egen upplevelse av att tillåta sig att känna smärtan är att den bara kommer och passerar. Ibland för att aldrig mer dyka upp.. och ibland för att återkomma några gånger tills jag faktiskt inte är rädd längre. Av egen erfarenhet så är dom ”djupaste” rädslorna, dom som kanske återkommer fler gånger på olika områden av livet. Jag upplever att för varje gång jag väljer att vara medveten om min rädsla, och möta den så växer JAG i ställt för smärtan. 

Jag har bestämt mig för att bli fri ifrån beroendet av andra människors godkännande. Jag är operfekt men jag gör alltid mitt bästa. Att jag blir bortvald handlar inte om att jag gjort fel eller är fel. Utan det handlar bara om att vi alla har olika behov, olika sätt att se på saker och är på vår egen resa. 

Så, avslutningsvis på dessa måndagstankar; Hur fri skulle du vara om du var jäkligt trygg med dig själv och att du kan hantera smärta som uppstår? 

Tänk om du är fullständigt perfekt, i all din operfektion. Mötet med dig själv, acceptans i att vara människa.

Foto: Isabella Bockarovski

Varje gång livet suger så har du möjligheten att lära känna dig själv

Vid 21 års ålder insåg jag att jag stod inför ett viktigt beslut. Jag hade hamnat i ett vägsjäl, och det fanns bara en sak att göra. Att väja. De valet jag stod inför var att leva eller dö. Jag valde livet.

Jag fattade beslutet med ett enda fokus, och det var att finna djupet i mig själv. Att älska, respektera och njuta av mitt eget varande oavsett vilka utmaningar livet vill roa sig med att plåga mig med.

Med ett fattat beslut av att fortsätta leva så insåg jag också att jag har X antal år på denna planet oavsett om jag gillar det eller inte. Det betyder att jag behövde acceptera allt som livet innebär. Det betyder att jag behövde acceptera all den smärta jag upplever att livet levererade där och då, och att jag behövde acceptera det absolut svåraste; den jag är. För någonstans förstod jag, att bakom allt självhat så är den enda relationen jag någonsin kan ta för given, relationen till mig själv.

Idag älskar jag livet, och ofta älskar jag mig själv på djupet.Jag tycker att det är underbart att leva och få möjligheten att uppleva livet från en människas perspektiv. Dock mår jag inte så himmla bra alltid. Jag är fortfarande en känslig individ och vissa perioder mår jag fruktansvärt dåligt, trots att jag jobbat aktivt på min egen utveckling i många år.

Vad är skillnaden? Skillnaden är att jag efter många års träning vet vad jag behöver när jag inte mår bra. Jag ser mitt dåliga mående som en signal till att jag behöver lyssna inåt och göra en förändring i mitt liv. Jag ser mitt dåliga måeende som en möjlighet att växa och utvecklas. Jag vet att varje gång jag möter min inre demoner så har jag oftast trampat över mina egna gränser… eller så är jag i en tillväxstfas där jag växer, och det är naturligt att det är utmanande.

Tänk om det är såhär, att varje gång livet suger så har du en gyllene möjlighet att komma närmare och lära känna dig själv?

Vad skulle hända om du vaknade varje morgon, och utforskade dig själv? Tänk om du skulle sluta slå på dig själv, och bara vara Nyfiken?