Den perfekta kvinnan… den perfekta mannen.

Den perfekta kvinnan.. den perfekta mannen. Hahah vad fan är det?! Så LITE det har med kärlek att göra ? Kärleken sitter inte i huvudet, den finns i hjärtat… hela tiden. När du är närvarande. ❤?? Jag ser dig. Du ser mig.

Jag älskar dig. Jag verkligen, verkligen älskar dig.
Att ligga nära dig när du sover. Att känna värmen från din kropp. Att smälta in i dig. Att känna dina andetag. Lycka och tacksamhet ligger som ett lager över mig. Jag hör dig andas. Totalt närvarande. Upplever ditt varande. Älskar dig, dina andetag. Jag älskar. Jag älskar att älska. Jag älskar att älska dig. Att älska oavsett hur mycket du vågar älska mig. Tacksam som fucking helvete! Fan vad jag älskar att älska dig. Inget annat spelar liksom någon roll.

Tänk om den villkorslösa kärleken uppstår när vi tillåter oss att vara totalt närvarande med en annan människa? Att se varanndra. Att våga se varandra, men också att våga bli sedd.
Jag ser dig. ❤

Can you save the world on the inside of a cage?

Can you save the world on the inside of a cage?

My whole life I was searching for freedom. Many years I was desperate. I ran around, like a rat race, chasing what I thought was freedom. I thought freedom had to do with the things around me, things outside of myself. For a long time I was angry, frustrated and hateful against the world. I was judging being human and all that comes with it. But one day I began to understand. I began to understand that I was a prisoner in my own body and to be human means that I am the only creature on this planet who can choose my own freedom. In that moment I really understood what freedom means.

Freedom is to be all I can be. Freedom is to love unconditionally. Freedom is to fill my purpose in this world, follow my passion to make the world a better place. Freedom is TO BE ME, the one I was born to be before the fears took control and undermined my feelings and desires.

Freedom is to follow the dreams! Freedom is to follow the heart. So stop judging yourself and others. Do what ever makes you happy! Let yourself out of that fucking cage. The cage that holds back all of your potential and your unique voice which contributes to the world!

What if the world is a reflection of what’s inside of us? What if we treat our nature, animals and our fellow humans the same way we treat our own inner self. What can I DO as a human being to stop hate and spread love?

So, I’ll ask again – Can you save the world on the inside of a cage?

Mother nature and all beautiful creatures, that we share this world with, is waiting for human beings to wake up, live out our potential and save what’s left of this planet.

What if freedom starts within, and you are born free. You are a human and that means that you have a choice.

När filtret av otrillräcklighet dras undan så blir allt så vackert

När lyckan är total!! Jag behöver liksom inget då. Det är mitt varande.

När filtret av otrillräcklighet dras undan Så blir allt så vackert. Det är som att närvaron blir du och allt vackert som du missar pga filten av otillräcklighet som legat över dig blir synligt.

Skönhet och kärleken är där hela tiden. Det är tryggt att veta när vi inte ser.

Träden, gemenskapen, solen, kaffet, maten, fåglarna, rörelsen. Allt känns och syns så tydligt. Tacksamheten är ett faktum och lyckan över att vara människa är typ, oförklarlig.

Tänk så tydligt allt kan bli bortom våra lager och våra filter av självklandring.

I mellanrummet, där allt är så vackert kommer människans naturliga skaparkraft upp till ytan. Fucking sjukt jävla tacksam!

Jag vill bara skrika!! LEV MÄNNISKA, LEV FÖR I HELVETE!! ???Att vara levande är att äga sin fucking storm. JAG ÄLSKAR MIN STORM!

Martina Ahlstrand
Martina Ahlstrand

Är du rädd för kärleken? Jag tror vi är lurade ;)

Alltså jag vill typ skrika av glädje! I skrivandet stund vet jag knappt hur jag ska skriva.. för allt bara bubblar och flyger runt inom mig som enda levande storm av lycka och inspiration och SVAR!!

OMG FATTAR NI?! I flera år har jag ifrågasatt kärleken, och känt mig rädd och besviken kopplat till kärlek. Jag har varit så arg på kärleken för att det mest gör ont och man blir helt bortdribblad och tappar sin hjärna och sen blir man sviken och övergiven, men ändå inte, för jag är ju ändå medveten om att smärtan bara finns i mig och bla bla bla bla….

Men ÄNTLIGEN halelulijaaaaaaaa har saker börjar klarna! Jag får svar på mina frågor. En visuell förklaring på känslan jag har är som en molntäckt himmel som börjar spricka upp och ljuset och värmen når min hud!

OMG OMG OMG OMG OMG OMG!!

Just nu vill jag bara krama sönder mig själv och säga TACK för att jag är så bäst som alltid fortsätter ifrågasätt och vara nyfiken trots att jag kan vara så jävla rädd! Ofta blir jag frustrerad på mig själv och tycker att jag är för nyfiken för mitt eget bästa, men i slutändan så lönar sig allt.

För ca ett år sen blev jag djupt förälskad. Jag blev dödskär! Alltså.. Jag tappade hjärnan helt och hela min värld vändes upp och ner. Jag hade flertalet tillfällen upplevelsen av att vara totalt ett med en annan människa. Jag kan säga att det är en av de coolaste upplevelserna jag haft, lätt på min topp 10 lista av häftigaste upplevelser i mitt liv.

MEN… där är alltid ett jävla MEN! 😉 Med all denna kärlek kom också smärta. Mina djupaste rädslor började bli synliga. Gamla sår av svek och övergivenhet, som legat begravda… gud vet hur länge.. började väckas till liv. Och den underbara kärleken började avlösas av enorm smärta.

Här gör vi människor ofta en stor misstolkning av kärleken. Vi tror att kärleken gör ont, vilket gör att vi inte vågar älska! Vi stänger hjärtat. Vi bygger murar… för att inte älska.. för genom att bygga murar och hålla människor på avstånd har vi kontroll. Vi kan aldrig mer uppleva sveket.. eller övergivenheten.. eller vad det nu kan vara som en gång i tiden var så smärtsamt.

SÅ om vi ändå trots alla murar träffar någon som lyckas göra sprickor i väggen så börjar vi kontrollera.. vi sätter former och regler på varanndra för att skapa kontroll. Och där dör det… där slutar vi se varanndra.. där slutar vi växa… Där stänger vi för sårbarheten och närvaron i möte med varanndra.. och så tror vi att kärleken tar slut, men i själva verket så slutar vi utforska.

Men tänk om din förbannade partner som får dig att uppleva så mycket smärta är en gåva till dig. Det är en möjlighet för dig att växa, att läka, att bli mer självständig, att våga, att sätta gränser och att älska en människa mer och mer med mindre och mindre kontroll? Och ju mer du accepterar och älskar dig själv, ju mer kärlek upplever du i din relation. Så enkelt, men så himla svårt ändå på samma gång.

Ber om ursäkt för ett otroligt flummigt inlägg! Men jag är saker på spåren! Och jag känner mig så galet levande just nu! För efter 4 månaders berg och dahlbana i smärta och kärlek så börjar kontroll släppa. Äntligen. Frihet!

Och jag är galet kär i den där jävla människan som jag älskar så otroligt mycket! <3 Tack för att du alltid ser mig och står kvar oavsett formen i vår relation. Och jag älskar mig själv också för den delen! I all min tillräcklighet och otillräcklighet.

Övergivenhet – Redo att släppa taget

Det är dags att läka.

När övergivenheten slår dig. Känslan av att falla.. ingen botten. Jag kvävs. Kväver mig själv inifrån. Andas, går inte.

Oförklarligt? Varför? Rationellt går inget ihop. Jag vet bättre… men ändå tar luften slut.

Identitetslös. Frågasättande av mig själv. Vem är jag? Bottenlös. Känslan av att vara flådd, fast på insidan… känslomässigt.

Det lilla barnet skriker efter trygghet. Efter någonstans att greppa. Någon att luta sig mot. Denna någon är jag själv. Som inte finns? Vem är jag? Upplevelsen är som att flyta runt i universum i desperat sökande efter något att greppa… men inget finns.

Övergivenheten rider. Ett tomt hål blir synligt. Jag söker. Söker efter trygghet, kärlek. Stabilitet. Det som skulle finnas i mig själv, men var?

Jag lutar mig mot mig själv, och faller. Identitetslös. Känslan av att aldrig nå fram.. känslan av att aldrig räcka till.

Den känslan.

Kära övergivna lilla barn. Du är trygg. Det du upplever är här för att läka. Tiden är inne då dina mörkaste sidor och djupaste rädslor blir synligt i ljuset.

Det är dags, det är din tid nu. Det är din tid att stå på egna ben, trygg, i kärlek, för att du är du. Du är någon. Du är älskbar. Sluta prestera.. släpp perfektionen. Du är älskad.

Du har alltid varit älskad. Alltid.

Kära övergivenhet. Det är dags att läka. Tiden är inne. Släpp taget. Undra vad som väntar?