Tänk om förmågan att förlåta någon annan i grund och botten handlar om förmågan att förlåta sig själv?

Tänk om förmågan att förlåta någon annan i grund och botten handlar om förmågan att förlåta sig själv?

Jag tillhör kategorin människor som rent ut sagt avskyr att ha ouppklarade händelser i mitt liv. Oavsett om det handlar om nära eller ytliga relationer så blir det liksom som ett irriterande och plågsamt brus i mig av att ha saker som inte retts ut eller pratats om. Eller om jag märker att det ligger något under ytan som inte sägs. Jag tar gärna kontakt så fort det går med berörd person för att ställa frågor eller reda ut saker, stort som obefintligt.

Dom senaste två åren så har lärdomar kring förlåtelse och förmågan att släppa taget varit en central del i min personliga utveckling.

Jag har insett att förmågan att förlåta och att släppa taget handlar inte om att rättfärdiga någon annans handling. Utan snarare släppa sig själv fri.

Min filosofi kring det här med att förlåta sig själv grundar sig i att jag tydligt kan se, att människor som fortfarande triggar och väcker saker i mig är människor som speglar det jag ännu inte än har kunnat förlåta mig själv för, att jag gjort mot andra.

Jag kan se att jag har fett svårt att förlåta dom som svikit & övergett mig och som jag kännt mig orättvist behandlad av. Även om jag rent mentalt förstår handlingen och ser hela bilden. En av mina största styrkor är att jag har förmågan att se saker från andras perspektiv oavsett val, men kan ändå uppleva känslomässig smärta när det handlar om tex, lögner och svek.

Men när jag tittar närmare på saken, så ser jag att jag fortfarande bankar skiten ut mig själv för alla gånger som jag svikit, övergett och sårat andra människor. Jag har inte på djupet accepterat mina egna misstag.

För sanningen är den, att jag har gjort en hel del misstag i mitt liv. Jag har svikit människor jag bryr mig om. Jag har avvisat människor i min omgivning i rädsla för att själv bli avvisad. Jag har sårat. Jag har varit oärlig för att jag varit rädd för vad sanningen ska skapa. Jag har övergett. Jag har sagt saker i stridens hetta som jag ångrar. Jag har många gånger kunnat vara fett orättvis. Jag har inte alltid kunnat finnas där när någon behövt mig.

Och dom saker som jag fortfarande inte förlåtit mig själv för, är exakt samma saker som jag just nu har svårt att förlåta andra för.

Så tänk om, förlåtelse inte handlar om något annat än att äga sina egna känslor, erkänna sina misstag, omfamna, acceptera och till slut förlåta sig själv?

För oavsett om det är så att du behöver förlåta någon som varit en idiot eller förlåta dig själv för att du varit en idiot så blir resultatet detsamma?

Frihet. Ju snabbare du kan förlåta dig själv för dina misstag, ju snabbare förlåter du andra för deras. Och i det blir du fri. Bruset tystnar. Skavsåret kan läka.

Jag jobbar fortfarande på att förlåta mig själv för vissa saker jag ångrar och under tiden tar jag hjälp av Jason Derulo.
Pluggar in lurarna, sätter på If I’m lucky och dansar till :

” If i’m lucky i’ll meet ya, flipside of the graveyard. Cause things didn’t work out in this life but someday”

?✌?

I am not yours, and I never will be.

If I have to wear high heels on a party, I would rather go to the forest, dance barefoot with the trees and make love to the moon.

I am not yours, and I never will be. The beauty in me is not for anyone to own. The moment you fell in love with me was the moment you saw ME. Not my skin, not my clothes, not my hair or my atitude. You saw my soul. And you fell in love. That’s way.. I am not yours. My soul is free.

You are not mine, and you will never be. The beauty in you is not for anyone own. We play, we love, we share.

Maybe we don’t play together forever, but I know one thing for sure. My soul will always dance among the stars, just because I met you.

I do my lips. I do my breasts. For who? For him? For you?

I do my lips. I do my breasts. I spend all my money on my hair and that perfekt jeans fitting my as.

For who? For him? For you? So I can prove I am worthy your Love?

I spend hours with my face in my phone, edit a picture, so I look perfekt.

For who? For him? For that girl he fucked insted of me? To prove I dont care?

I go on that big party whit that fancy shit, beautiful face whit High heels fucking up my feets, hurting as FUCK.. I can’t even dance to my favorite Songs.

But I look good. Do I have fun?

For who? For him? For you?! For the beautiful girls he looks at over his shoulder?

PLEASE BITCH. I can promise you one thing.

If I do my lips, it’s for ME. If I do my breasts it’s for ME. If I spend money on hair and clothes, it’s for ME.

If I have to wear high heels on a party, I Will rather go to the forest, dancing bearfoot whit the trees and make Love to the moon.

Girls, girls, girls. Whatever you do, do It for YOU. If you looking for the Love of your Life… take a GOOD DAMN LOOK IN THE MIRROR. And you realise you allredy have it.

You are worty. You are love. You are sexy as fuck. With or without makeup, High heels or a man.

Poetry of the day.

Ge dig själv gåvan att äga din egen skit!

Det senaste månaderna har jag fått möjligheten att utforska delar av mig som jag inte visste fanns. Som jag föraktat och i det förnekat. Någon som jag förr skulle kallat en hemsk människa.

Jag har utforskat hur det är och hur det känns att vara en förövare. Mitt djupaste mörker, som legat gömt i många år har blivigt synligt i ljuset. Det mest förbjudna.. En människa som hatar.. som vill hämnas, som vill trycka till. Som vill såra.

Jag har känt hat, djup besvikelse, ilska och skam. Jag har fått möta en förövare. En människa som skadar och gör illa. Även om inte så i den fysiska verkligheten så för mitt inre.

Allt började med att jag fick en gåva. En möjlighet att växa. Gåvan var att Jag blev djupt sårad och sviken, flera gånger under en kort period.

( Btw, så tror jag inte på någon annan människa kan såra oss om såret inte redan finns i oss, Its all about me )

Jag ljuger om jag påstår att jag sett det som en gåva hela denna perioden. Det har jag inte. Trots att jag redan vid första smällen började knarka youtube klipp och läsa böcker om kärlek och förlåtelse så fick processen ta sin tid, ta plats. Jag har projicerat, hatat, tappat hoppet, krossat mina egna drömmar, kännt ilska mot människor som inte förtjänar det, piskat mig själv, stängt mitt hjärta, byggt murar, varit hård och kall, sagt saker för att såra, legat sömnlös i dagar, kännt oro, varit bitter, gråtit, slagit sönder kuddar… listan kan göras längre.

Tills för en tid sen, när jag insåg på djupet.. att allt detta förak inte är något annat än självförakt. Jag beslutade mig för att äga min egen jävla skit. Att all denna smärta inte är någon annans än min egen. Att sluta projicera. Och om jag inte vill leva ett liv i misstänksamhet och bitterhet, så behöver jag lära mig att älska, oavsett andra människors val. Oavsett risken det innebär att vara sårbar. Jag behöver riva murarna igen. Jag behöver bli ännu bättre på att inte ta saker personligt.

Hat, långvarig ilska och bitterhet är förgörande.
Men Jag insåg, att i slutet av dagen, så förgör det ingen annan än MIG själv.

Jag bestämde mig för att äga min egen smärta. Det är skönt att skylla på andra, men det är kortsiktig och långdraget. Jag förstår verkligen varför vi människor är experter på att skylla ifrån oss och lägga skulden på andra. För FY FAN vad ont det gör att äga sin egen skit. Men jag insåg att det är ända vägen till min egen frihet.

Så, Jag plockade upp mig själv från golvet. Tog varma bad, gick långpromenader i naturen, skrev ofiltrerat, andades djupt, och tillät mig att känna smärtan. Att äga den. Att låta den ta plats. Till en början var det så smärtsam att det var fysiskt ansträngande att röra sig ? Snacka om att gömma sin skit i mörkret. Skammen är värst.

Gåvan jag fått är att lära mig kraften bakom förlåtelse. Att älska villkorslöst. Att förstå människor som bär på ilska och hat. Att läka mitt eget mörker. Att bli ännu mer äkta. Att acceptera min egen förövare. Att frigöra mörkret i mig så att mer ljus kan ta plats. Att utveckla medkänsla.

Men framför allt!! Att lära mig att inte ta andras skit personligt. Ditt skit är ditt skit. Mitt mörker är mitt mörker. Andras val har ingenting med mig att göra. Vi alla är på en resa, och vi alla väljer att agera olika för att få dom lärdomar vi behöver för vårt eget växande. När vi börjat förstå det på djupet, så kan vi sluta hata och kriga. För inget är personligt. Vi är bara speglar av varanndra.

Jag är inte klar, men jag är påväg. Murarna runt hjärtat spricker och sprickorna blir större. Jag är fett tacksam!! Jag gör mitt innre arbete, och det ger mig ett rikare liv. Tack för er där ute som är min spegel. 

Jag vill ge dig möjligheten att fundera över vilken gåva dina utmaningar just nu är till dig? Vad är det som är så bra, med den smärtan du möter just nu?

Love 

Do you want her? Well, are you ready?

Do you want her? The woman of your dreams? Well, are you ready?

Are you brave enough to hold her when she’s broken and great enough to stay when she’s more powerful than you?

The woman who knows her true inner self do not want anything else than a man who is brave enough to let her be the powerful, free spirit she was born to be.

Do you want her? Are you brave enough?