Hur ofta gör du hela människan till fel för dens misstag?

Hur ofta gör du hela människan till fel för dens misstag?

Jag vaknade upp idag med en svag känsla av dömande och otrillräcklighet i mig.

Eller nä… det var faktiskt inte alls sant. Innan dömandet och otillräckligheten tog över så vakande jag upp bredvid en magisk människa som älskade sönder mig och jag kände mig så otroligt tacksam och älskad. Det är däremot sant.

Detta inlägg kommer handla om medkänsla, förståeelse. ( rätt mycket inne på detta ämne just nu som ni säkert märker ? ).

Tillbaka till vad jag vill ha sagt. Efter en stund vid frukosten så märker jag att mitt fokus riktar sig mot ett irriterande brus i mig kopplat till en olöst konflikt. Olösta saker är det värsta jag vet så jag behöver liksom arbeta lite extra på att inte bli ett offer för dom.

Och ibland är det faktiskt så, att vi behöver acceptera att allt inte går att lösa. Så är det bara. Det spelar ingen roll hur mycket jag vill, önskar och gör, så går inte allt att lösa. För alla vill inte! Alla är inte öppna.

Konflikter kommer och går.. och oftast handlar det om misskomunikation, samt att vi tar varanndras skit personligt och i det pojecerar på varanndra i stället för att äga våra egna känslor. Vilket är lätt att göra. Vi alla har nog upplevt detta någon gång i livet. Och tänker du nu ” nä, aldrig” så säger jag; GRATTIS till dig!! Du får gärna skriva ditt magiska tips till mig på PM ?❤️.

Men det som slår mig återigen är hur vi människor lätt gör. Om en person i vår närhet.. eller kanske du/jag själv, skulle uppvisa en oattraktiv/dålig sida eller kanske göra misstag så gör vi HELA människan till detta misstag!

Allt fint denna människan är, gör eller har gjort raderas ut och plötsligt ÄR personen en idiot, rövhåll, bitch, oemoatisk, ansvarslös eller vad vi nu än hittar på vad denna människan är.

Jag upplever att många av oss gör så. Jag kan också göra så ibland, tills jag påminner mig om; NÄ Martina, denna personen GJORDE eller SA en sak som sårade just nu. Det ÄR INTE HELA MÄNNISKAN!

Tänk om vi skulle, vid varje konflikt, misstag eller missförstånd välja att titta på oss själva och andra med kärlek och medkänsla? Att se alla gånger människan lyckades? Alla gånger personen tar ansvar, är godhjärtad, ställer upp, är mogen, är fantastisk, inlyssnande osv?

Så mycket krig som hade kunnat frigöras inom oss och i möte med varanndra om vi valde att förstå i stället för att göra hela människan till fel.

Vi alla är människor. Vi alla gör misstag, vi alla har svaga delar i vår personlighet. Men Vi ÄR INTE våra misstag och svaga punkter.

Så, vem irriterar du dig på just nu? Kanske dig själv, någon nära eller någon du känner ytligt? Hur skulle du må om du tittade på denna människa och faktiskt valde att se allt det fina den bidrar med?

Kärlek ❤️