Observera kaoset, förundras och käka en påse popcorn

Mina texter innehåller en hel del smärta och en hel del om rädslor. Jag skriver oftare om att möta sitt mörker än vad jag skriver om mina erfarenheter i ljuset. Det beror helt enkelt på att jag är riktigt, riktigt bra på detta med mörker och rädslor och smärta. Sanningen är att jag har många år på nacken som innefattat mycket rädslor och smärtor. Jag tröttnade på det och fattade ett beslut om att förstå mitt inre kaos, i stället för att fly och kontrollera. Jag har varit och är fortfarande en rädd människa. Men jag har också ett mod större och bortom denna värld, som jag är galet tacksam över!

Idag är en sådan dag när jag varit pissrädd. Rädd för att misslyckas, rädd för ensamheten, rädd för sårbarhet, rädd för att inte räcka till. Japp.. rädd för min egen skugga skulle man kunna säga ? Jag tog ett grepp om mig själv, gjorde 1 timmes yoga i vardagsrummet och insåg precis att om jag är så rädd, och har grov ångest över att misslyckas med min stora dröm som jag precis startat igång, och att jag trots det inte tvekar en ends sekund på min vilja att göra detta. Då vet jag med säkerhet att mitt hjärta har valt. Och valt på riktigt. Ibland är det de ända vi behöver veta. Mitt i allt inre kaos, så behöver vi bara följa vårt hjärta. Kanske käka en påse popcorn undertiden som EGOT kaosar omkring, observera och förundras.

 

Jag har bestämt mig för att välja friheten

Nu för tiden kommer den på besök mer sällan.. Ibland så tror jag att den inte finns mer.
Men den finns, den lever än. Men den slår inte till med så mycket kraft så ofta bara. Mest när den är rädd för att dö. När jag har valt att kliva in i en större verklighet.

Då kommer den på besök ibland, oftast på natten, när jag inte kan fly.. eller vända ryggen till. Rädslan, EGOT, rösten som har fått leva vidare, generation efter generation. Demonen, mörkret som letat sig in, hittat kryphål i varje liten skörhet, växt sig stark, till och med skördat liv, liv som inte orkat kämpa emot längre.
Mig besöker den inte så ofta längre. För jag har bestämt mig. Jag har synat dens krafter. Det gör den svagare. Men jag behöver vara vaken, klarsynt, för den kan byta skepnad, när som helst. Men jag har bestämt mig.

Det är därför jag ibland känner mig trängd.. när panikångesten slår på.
Jag har beslutat mig för att välja friheten och det är som att jag går igenom en tunnel. Denna tunnel består av en början och ett slut. I denna tunnel finns en massa mörker och läskiga saker, ibland är det så läskigt att det gör ont.

När jag väl börjat gå, då har jag fattat ett beslut. Jag har bestämt mig för att gå igenom tunneln.. och när jag har det, så kan jag aldrig gå tillbaka, aldrig. Jag måste fortsätta framåt, oavsett hur ont det gör eller hur läskigt det är. Jag kan heller inte vika av, för det är en tunnel. Jag kan välja att stanna, men då kommer bitterheten till slut och tär igenom varje cell, det är den långsamma döden..och jag har fattat beslutet, så det är bara att fortsätta gå.

Mitt i allt detta läskiga så tittar jag tillbaka ibland, med saknad och sorg.. för med varje steg, så lämnar jag något bakom mig. Trygghet, det jag känner till, minnen, föreställningar som känts sanna. Jag lämnar delar av mig själv. Så ibland tittar jag bakåt med sorg och ledsamhet.. men jag har bestämt mig, så jag fortsätter framåt. No matter what. För även när det är som mest läskigt och smärtsamt, och jag önskar att jag kunde, så kan jag aldrig återvända.

Vi kan aldrig igen bli omedvetna om det vi blivit medvetna om. Även om vi ibland önskade att vi inte visste.
Såhär kan kännas för mig ibland, på min resa till den villkorslösa kärleken.

Jag har bestämt mig. Jag är påväg dit, och det innebär att syna, att möta, att våga. Lager efter lager. ❤

Oavsett vilken tunnel du valt att gå igenom, fortsätt framåt, det kan göra ont, men du har bestämt dig för något större.

“Från en vildhäxa till en annan”

 

 

 

 

I have a man with balls big enough to love me with all his heart

I have a man with balls big enough to love me with all his heart.

I dont need to make myself smaller for him to handle me. I dont need to give up my freedom for him to feel safe enough to stay.

He dosen’t run away or make me wrong when I am in my power, pleasure or playfullness.

He dosen’t hide in a cave, quiet like a mouse when it’s stormy and only come out when it’s sunshine and rainbows.

I have a man how stay outside like a mountain in storm and thunder as much as he shows up in sunlight.

He celebrate my strong unpredictable feelings, emotions and my creativity, beacuse he knows it’s the feminine power and a part of being a woman.

Girls. Celebrate your feminine and surround yourself with people who do the same.

You were not born as a woman to try to become a man.

Mitt ego och min fasad av att vara osårbar har passerat bäst föredatum

Jag promenerade i skogen med gråten i halsen och ilska som brann i mitt bröst.

För länge hade jag gått med kriget inom mig. Kriget mellan rätt och fel. Kriget mellan vad jag växt upp med, det som anses normalt och vad mitt hjärta ville. Kriget mellan mitt ego, den där rädslan.. och friheten.. kärleken.

För länge. Trött över det ständiga kampen inom mig. Mitt EGO smyger sig på överallt. Så många gånger rädslan har överröstat min sanna väg.

Jag gick i skogen, barfota. Andades djupt och medvetet. Ilskan låg där under och kokade.

Jag insåg där och då, att mitt EGO och min fasad av att vara osårbar har passerat bäst föredatum.

Jag insåg att jag inte längre gynnas av murarna och kylan. För att skydda den lilla sårade flickan så har jag byggt murar, jag har skapat ett vinterland. Och den som kommer för nära slottet hugger jag halsen av utan att blinka.

Men i kampen av att skydda har jag skapat lidande. Jag insåg att jag har fängslat henne. Hon sitter inlåst, visserligen skyddad. Men hon lever inte.

Där och då bestämde jag mig. Jag bestämde mig för att hugga huvudet av mig själv. Att hugga huvudet av mitt EGO, av det som format mig och som inte längre gynnar min väg.

Jag bestämde mig, och jag gjorde det. Sen dess har jag inte tvekat en sekund på kärleken. Inte flytt från relationen.

Jag vandrar på sanningens väg och Jag högg huvudet av mig själv för kärleken. Och jag kommer att göra det igen och igen.

Chinnamasta tog plats i mig. Gudinnan av Shakti som förgör allt i sin väg. Hon förgör allt i sin väg som inte går hand i hand med kärleken.