Till dig som längtar efter värmen, men stannar ute i kylan.

Till dig som bär på såret av avvisning och som ännu inte läkt.

Till dig som ofta får känslan av att inte vara en del av sammanhanget.

Till dig som längtar efter närheten, gemenskapen och kärleken, men sätter dig själv utanför.

Till dig som längtar efter värmen, men stannar ute i kylan.

Jag vill berätta för dig att känslan av utanförskap, ensamhet och av att inte passa in är falsk. Ja, det kanske känns sant, för att masken av avvisning förklär sanningen. Masken kan förklä så pass bra att du till och med omedvetet väljer människor och situationer där du får bekräftat att du inte tillhör.

Men det är bara ditt sår som skriker, som vill synas, som vill läka, som vill göra dig medveten om vad som fortfarande är omedvetet. Det är bara ditt sår som vill visa dig vart du ännu inte är fri.

Jag vill påminna dig om att du ÄR här inne, tillsammans med oss andra. Du är inte människan som står på utsidan och tittar in. Du är människan som dansar på insidan, i värmen, i gemenskapen. Du är så välkommen.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *