Lyfter du på stenar? Frågar du stjärnorna?

Jag har vandrat i dagar, månader och år. Jag har lyft på sten, en efter en, med såriga fingrar. 
Jag har sprungit vilse i natten med önskan om att få svar från stjärnorna. Jag har ylat mot månen när illusionen om ensamhet ridigt mitt hjärta och min själ.

Det fanns där hela tiden, det jag sökte. När jag slutade söka där ute så fann jag mig själv, här inne. Den jag är. Allt jag är. 
Mig själv. Mina omanifesterade drömmar som redan är verklighet på andra sidan, i en annan dimension. Jag tror på magin, på sagovärlden. Sagovärlden som existerar. Den som finns här inom oss. Vår kapacitet att vibrera högre. Vår kapacitet att se bortom, se djupare, förstå den större bilden. Helheten. 
Jag älskar. Jag känner. Jag berör. 
Jag behöver inte vandra mer. Jag behöver inte söka längre. Jag behöver bara omfamna, uttrycka, uppleva allt jag redan är.

Förstår du vilken kapacitet du har? Vet du om det? Från det att du tog ditt första andetag? 
Eller har du också glömt? Lyfter du på stenar? Frågar du stjärnorna?

Foto: Heidi Boysen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *