Isdrottningen känner inte kärlek men hon är en gåva.

Det finns dagar då jag inte älskar. Jag känner mig inte kär eller älskande. Jag känner inte ens kärlek till min partner. Kärleken är helt enkelt blockerad.

Jag tror på det. Jag tror att kärleken finns inom oss hela tiden, och när vi inte har tillgång till den, så är den bara blockerad.

Mina blockeringar handlar oftast om att jag är rädd att bli sviken eller avvisad.

Jag blir hård och kall. Bitchig också. Japp, den jävla bitchen som gömmer sig där inne kommer fram och mitt hjärta blir som isdrottningens palats. Inget kommer in, inget kommer ut. Tryggt och skönt.

I dessa stunder kan vi alltid välja. Jag väljer ibland att stanna innanför isdrottningens murar ett tag. Några dagar, timmar, ibland bara minuter.

Men till slut behöver jag möta isdrottningen. Syna henne. Bli sårbar och välja att vara större än så. I slutet av dagen vill jag alltid välja kärleken.

Att växa i kärlek är så troligt viktigt för mig. Det är vad jag dedikerat mig till i detta livet. Att älska mer, att älska större och oftare.

Isdrottningen känner inte kärlek men hon är en gåva. Hon visar mig vart jag fortfarande är omedveten och på vilka områden jag behöver lägga tid på mitt inre arbete.

Varje blockering är en gåva till att växa mer i kärlek. Vi får möjlighet att utforska rädslorna, titta på dom, att nyfiket ställa sig själv frågan
“varför kan jag inte älska i denna stunden? ”

Vill du uppleva mer frihet? Kärlek? Våga djupdyka ner i underjorden och möta det som står i vägen. Du är inte fel, otillräcklig eller oälskad. Du är människa. Sårbar och vacker, precis som alla andra.

 

Foto: Linnea Horvat

Tro aldrig att du har sett allt.

Owiiiiwoowaaa!! Jag hade världens fetaste kväll igår! Att vara människa facinerar mig. Livet facinerar mig. Vår komplicitet är magiskt facinerande. Tro aldrig att du har sett allt. Utrymmet att leka är enormt, i vårt männskliga rymdskepp. Det ända du behöver vara är nyfiken, och öppen. Det är allt.
Det spelar ingen roll hur många gånger det skett, för varje gång jag får en djupare insikt om något så är det som att träda in i en annan verklighet och plötsligt är det som att vara på ytterligare en resa, som ett nytt land framför sig att utforska.

Jag spenderade min natt på Natha yoga center på “Love’s mystery night” och förutom mycket skratt och djupa, vackra möten med människor så fick jag upptäckta ännu ett skelett i garderoben som jag omedvetet låter styra mitt liv.
Det är subtilt, det är ganska oskyldigt och osynligt för blotta ögat men det påverkar mitt liv, och i långa loppet så är det självförgörande.

Det är tydligt att mitt sår av avvisning är här för att utforskas, läka och transformeras. Rester av mitt dåliga självförtroeende, anpassningen, rädslan av att inte vara accepterad och känslan av att jag inte är värd kärlek som brusar där inne och som påverkar mitt varande. Som påverkar mitt sätt att förhålla mig i livet.
Jag välkommnar den rädslan med glädje och öppna armar! Verkligen!

Komsi komsi, du manipulativa begränsning. Det kommer inte att vara lätt att påverka mig nu. Jag har sett dig, jag har synat dig. Vi alla vet vad som händer när jag sett något i mig själv som blockerar min förmåga till att leva helhjärtat som den fria fågel jag är.

Jag kommer hugga huvudet av den delen av mig själv. NO FUCKING MERCY!

När något inte vibrerar i kärlek så ska det bort! Så är det. Jag har dött många gånger, och jag skulle inte tveka en sekund på att dö 1000 gånger till, för friheten, för kärleken.
Till dig som vandrar. Vad du än gör, fortsätt vandra, och njut på vägen. Det finns allt något mer att se, något djupare att upptäcka, en ny dimension att utforska.

Wow. Så jävla fett det är att leva! Tack <3

Foto: Linnea Horvat

Att älska bortom villkor, föreställningar och begär

Det här med kärlek. Att utforska kärleken är så viktig för mig. Om det är något som min själ är dedikerad till i detta livet så är det att uppleva kärlekens olika former och färger.
Jag är dedikerad till kärleken, till att växa in i den. Jag är dedikerad till att älska mer, älska oftare, älska bortom vilkor, föreställningar och begär.

Jag har gått över lik för att komma närmare den vilkorslösa kärleken.( liken i detta fallet är mitt EGO med alla dess skuggor, no harm ? )

Jag hade ett fint samtal med min skatt för en tid sedan om detta med att älska vilkorslöst. Dock lite otåligt och frustrerat från min sida.
Jag fick inse att det är en resa, det här med att leva i den vilkorslösa kärleken. Jag har upplevt den många gånger, fått en hel del glimtar av den. Men när vi pratar om att LEVA den vilkorslösa kärleken så pratar vi om en djup resa i sig själv. I alla fall för mig. Jag har ett arbete att göra. Jag tror att vi alla har ett arbete att göra. Vissa mer, vissa mindre.

För att älska mer, för att bjuda in kärleken mer, oftare, större. Så behöver vi titta innåt och utforska vad det är som blockerar den. Jag tror verkligen att kärleken finns där hela tiden och när de lyser med sin frånvaro så är den bara blockerad.

Så titta innåt, och fråga oss själva vad det är som gör att vi inte kan älska i vissa stunder? Varför vi dömer? Varför blir vi triggade av just det som triggar oss? Varför vi avvisar? Vad är vi rädda för? Vad är det som står i vägen för all den kärlek vi redan är. Älskar jag bara mig själv när jag är perfekt? Vågar jag bara älska när allt är tryggt eller kan jag vara öppen i mitt hjärta även när jag inte har kontroll?

Jag har ett arbete att göra. ? Och jag gör det helhjärtat, all in. Dedikerad.

Foto: Linnea Horvat

 

 

 

 

Om du längtar efter att göra mer skillnad så är detta en möjlighet

Förlåt för en kass bild som jag tog mitt i farten, men jag vill verkligen lyfta de människor som tänker bortom och större än sig själva.

Comfort Hotell i Helsingborg har en massa projekt rullandes som skapar skillnad i världen. Bland annat ger dom nu människor möjlighet att lägga bud på denna tavla som är skapad av en fantastisk konstnär ( som jag precis nu tappade bort namnet på. Jag återkommer på den ).

Högsta bud går oavkortat till deras Wecare projekt med Unicef . Det finns chans för alla att lägga bud fram till den 11 november! 😀

 

Om du längtar efter att göra mer skillnad just nu, så är detta en möjlighet 🙂 Ha en fin dag, Puss! <3

 

Till dig som längtar efter värmen, men stannar ute i kylan.

Till dig som bär på såret av avvisning och som ännu inte läkt.

Till dig som ofta får känslan av att inte vara en del av sammanhanget.

Till dig som längtar efter närheten, gemenskapen och kärleken, men sätter dig själv utanför.

Till dig som längtar efter värmen, men stannar ute i kylan.

Jag vill berätta för dig att känslan av utanförskap, ensamhet och av att inte passa in är falsk. Ja, det kanske känns sant, för att masken av avvisning förklär sanningen. Masken kan förklä så pass bra att du till och med omedvetet väljer människor och situationer där du får bekräftat att du inte tillhör.

Men det är bara ditt sår som skriker, som vill synas, som vill läka, som vill göra dig medveten om vad som fortfarande är omedvetet. Det är bara ditt sår som vill visa dig vart du ännu inte är fri.

Jag vill påminna dig om att du ÄR här inne, tillsammans med oss andra. Du är inte människan som står på utsidan och tittar in. Du är människan som dansar på insidan, i värmen, i gemenskapen. Du är så välkommen.

 

It was a long time ago. So long, I have forgotten.

She came to me one night. The red Dragon. I felt her presence and opened my sleepy eyes.

“Are you for real?” I asked, like a curious Child.

The Red dragon looked at me, with love, and suddenly I felt as we’ve met before.

And I remembered. She is a close, loved friend. It was a long time ago. So long, I have forgotten.

She looked at me and she wispered; You are ready. Don’t you dare to give up. Listen to your heart. Keep walking your path, live your way. Speak your truth, stand up for your true inner self. Go. Go follow your dream. Go do what you came for.

The next day I woke up. With a fire burning in my chest and a strong heartbeat.

I will never forgett her again. The red Dragon. My friend, who gives me the courage to move forward.

 

 

Vi kan aldrig igen bli omedvetna om det vi blivit medvetna om

Nu för tiden kommer den på besök mer sällan.. Ibland så tror jag att den inte finns mer.

Men den finns, den lever än. Men den slår inte till med så mycket kraft så ofta bara. Mest när den är rädd för att dö. När jag har valt att kliva in i en större verklighet.

Då kommer den på besök ibland, oftast på natten, när jag inte kan fly.. eller vända ryggen till. Rädslan, EGOT, rösten som har fått leva vidare, generation efter generation. Demonen, mörkret som letat sig in, hittat kryphål i varje liten skörhet, växt sig stark, till och med skördat liv, liv som inte orkat kämpa emot längre.

Mig besöker den inte så ofta längre. För jag har bestämt mig. Jag har synat dens krafter. Det gör den svagare. Men jag behöver vara vaken, klarsynt, för den kan byta skepnad, när som helst. Men jag har bestämt mig.

Det är därför jag ibland känner mig trängd.. när panikångesten slår på.

Jag har beslutat mig för att välja friheten och det är som att jag går igenom en tunnel. Denna tunnel består av en början och ett slut. I denna tunnel finns en massa mörker och läskiga saker, ibland är det så läskigt att det gör ont.

När jag väl börjat gå, då har jag fattat ett beslut. Jag har bestämt mig för att gå igenom tunneln.. och när jag har det, så kan jag aldrig gå tillbaka, aldrig. Jag måste fortsätta framåt, oavsett hur ont det gör eller hur läskigt det är. Jag kan heller inte vika av, för det är en tunnel. Jag kan välja att stanna, men då kommer bitterheten till slut och tär igenom varje cell, det är den långsamma döden..och jag har fattat beslutet, så det är bara att fortsätta gå.

Mitt i allt detta läskiga så tittar jag tillbaka ibland, med saknad och sorg.. för med varje steg, så lämnar jag något bakom mig. Trygghet, det jag känner till, minnen, föreställningar som känts sanna. Jag lämnar delar av mig själv. Så ibland tittar jag bakåt med sorg och ledsamhet.. men jag har bestämt mig, så jag fortsätter framåt. No matter what. För även när det är som mest läskigt och smärtsamt, och jag önskar att jag kunde, så kan jag aldrig återvända.

Vi kan aldrig igen bli omedvetna om det vi blivit medvetna om. Även om vi ibland önskade att vi inte visste.

Såhär kan kännas för mig ibland, på min resa till den vilkorslösa kärleken.

Jag har bestämt mig. Jag är påväg dit, och det innebär att syna, att möta, att våga. Lager efter lager.

Oavsett vilken tunnel du valt att gå igenom, fortsätt framåt, det kan göra ont, men du har bestämt dig för något större.

” Från en vildhäxa till en annan “

Observera kaoset, förundras och käka en påse popcorn

Mina texter innehåller en hel del smärta och en hel del om rädslor. Jag skriver oftare om att möta sitt mörker än vad jag skriver om mina erfarenheter i ljuset. Det beror helt enkelt på att jag är riktigt, riktigt bra på detta med mörker och rädslor och smärta. Sanningen är att jag har många år på nacken som innefattat mycket rädslor och smärtor. Jag tröttnade på det och fattade ett beslut om att förstå mitt inre kaos, i stället för att fly och kontrollera. Jag har varit och är fortfarande en rädd människa. Men jag har också ett mod större och bortom denna värld, som jag är galet tacksam över!

Idag är en sådan dag när jag varit pissrädd. Rädd för att misslyckas, rädd för ensamheten, rädd för sårbarhet, rädd för att inte räcka till. Japp.. rädd för min egen skugga skulle man kunna säga ? Jag tog ett grepp om mig själv, gjorde 1 timmes yoga i vardagsrummet och insåg precis att om jag är så rädd, och har grov ångest över att misslyckas med min stora dröm som jag precis startat igång, och att jag trots det inte tvekar en ends sekund på min vilja att göra detta. Då vet jag med säkerhet att mitt hjärta har valt. Och valt på riktigt. Ibland är det de ända vi behöver veta. Mitt i allt inre kaos, så behöver vi bara följa vårt hjärta. Kanske käka en påse popcorn undertiden som EGOT kaosar omkring, observera och förundras.

 

Jag har bestämt mig för att välja friheten

Nu för tiden kommer den på besök mer sällan.. Ibland så tror jag att den inte finns mer.
Men den finns, den lever än. Men den slår inte till med så mycket kraft så ofta bara. Mest när den är rädd för att dö. När jag har valt att kliva in i en större verklighet.

Då kommer den på besök ibland, oftast på natten, när jag inte kan fly.. eller vända ryggen till. Rädslan, EGOT, rösten som har fått leva vidare, generation efter generation. Demonen, mörkret som letat sig in, hittat kryphål i varje liten skörhet, växt sig stark, till och med skördat liv, liv som inte orkat kämpa emot längre.
Mig besöker den inte så ofta längre. För jag har bestämt mig. Jag har synat dens krafter. Det gör den svagare. Men jag behöver vara vaken, klarsynt, för den kan byta skepnad, när som helst. Men jag har bestämt mig.

Det är därför jag ibland känner mig trängd.. när panikångesten slår på.
Jag har beslutat mig för att välja friheten och det är som att jag går igenom en tunnel. Denna tunnel består av en början och ett slut. I denna tunnel finns en massa mörker och läskiga saker, ibland är det så läskigt att det gör ont.

När jag väl börjat gå, då har jag fattat ett beslut. Jag har bestämt mig för att gå igenom tunneln.. och när jag har det, så kan jag aldrig gå tillbaka, aldrig. Jag måste fortsätta framåt, oavsett hur ont det gör eller hur läskigt det är. Jag kan heller inte vika av, för det är en tunnel. Jag kan välja att stanna, men då kommer bitterheten till slut och tär igenom varje cell, det är den långsamma döden..och jag har fattat beslutet, så det är bara att fortsätta gå.

Mitt i allt detta läskiga så tittar jag tillbaka ibland, med saknad och sorg.. för med varje steg, så lämnar jag något bakom mig. Trygghet, det jag känner till, minnen, föreställningar som känts sanna. Jag lämnar delar av mig själv. Så ibland tittar jag bakåt med sorg och ledsamhet.. men jag har bestämt mig, så jag fortsätter framåt. No matter what. För även när det är som mest läskigt och smärtsamt, och jag önskar att jag kunde, så kan jag aldrig återvända.

Vi kan aldrig igen bli omedvetna om det vi blivit medvetna om. Även om vi ibland önskade att vi inte visste.
Såhär kan kännas för mig ibland, på min resa till den villkorslösa kärleken.

Jag har bestämt mig. Jag är påväg dit, och det innebär att syna, att möta, att våga. Lager efter lager. ❤

Oavsett vilken tunnel du valt att gå igenom, fortsätt framåt, det kan göra ont, men du har bestämt dig för något större.

“Från en vildhäxa till en annan”

 

 

 

 

I have a man with balls big enough to love me with all his heart

I have a man with balls big enough to love me with all his heart.

I dont need to make myself smaller for him to handle me. I dont need to give up my freedom for him to feel safe enough to stay.

He dosen’t run away or make me wrong when I am in my power, pleasure or playfullness.

He dosen’t hide in a cave, quiet like a mouse when it’s stormy and only come out when it’s sunshine and rainbows.

I have a man how stay outside like a mountain in storm and thunder as much as he shows up in sunlight.

He celebrate my strong unpredictable feelings, emotions and my creativity, beacuse he knows it’s the feminine power and a part of being a woman.

Girls. Celebrate your feminine and surround yourself with people who do the same.

You were not born as a woman to try to become a man.